Biofilm i Sverige

film rollFilm har alltid haft en hög ställning i Sverige. Teknologin har funnits tillgänglig och begagnats från filmindustrins början och redan på stumfilmstiden gjordes det spelfilmer som ganska tidigt blev uppmärksammade utomlands. Så pass uppmärksammade att regissörer och skådespelare som Greta Garbo och Anna Q. Nilsson exporterades till Hollywood, vilket redan på denna tid var det stora fästet för filmindustrin.

I ett land med mycket politisk frihet har filmen kunnat utvecklas och förnyandet har inte hållits tillbaka i någon större utsträckning. Därigenom har Sverige blivit känt internationellt för ett antal nya inriktningar. Svensk film har under olika årtionden blivit förknippat med “den svenska synden”, kopplat till nakenheten och sexuella frigörelsen tidigt gestaltad på duken och “det svenska tungsinnet”, kopplat till de psykologiska och inte så upplyftande teman utan effektsökerier som ofta har framställts. Ofta bygger dessa något tungsinta filmer på svenska böcker, så det finns kanske också ett viss tungsinne i den svenska mentaliteten.

Sedan 1963 har det funnits ett avtal mellan filmbranschens olika parter som inneburit att en avgift på 10 % har gått från all filmvisning till att finansiera ny svensk filmproduktion, något som är nära unikt i världen. Det är en anledning till att så många filmer har skapats per capita i Sverige, och att de också har kunnat hålla en hög konstnärlig kvalitet.

En tid där den konstnärliga kvaliteten ifrågasattes av kulturkritiker var under trettiotalet, då talfilmer började göra entré i Sverige. Många av dessa filmer var dramer och komedier som drog åt buskishållet, och byggde också ofta på folklustspel. I dessa filmer dracks det och åts mycket och filmerna fick epitetet pilsnerfilm.

I en kort artikel om svensk film måste man också nämna Ingmar Bergman som förändrade filmvärlden, med konstnärliga ambitioner och nya tankar som inte hade setts på filmduken tidigare, och i många fall inte på teatern heller. “Sommarnattens leende” gjorde Bergman 1955, tio år efter “Hets” och fick pris i Cannes och blev internationellt erkänd.